Subjektiv ensamhet = farlig
För ett par veckor sedan kom en rapport om ensamhet. Det finns ju flera sorters ensamhet, den själv valda är förhoppningsvis en ensamhet som man är tillfreds med. Men rapporten talar om att det ät alltför många som är ofrivilligt ensamma! Det mår ingen BRA av! Just nu tänker många och beslutar klokt, att det är bästa att vara ensam nu, det är en sak, men att verkligen vara själv inom sina fyra väggar är något helt annat. Jag är rädd för att många i vår förening hamnar i en situation där ensamheten och isoleringen medför att det blir otroligt svårt att komma igång och ge sig ut igen efter ett antal veckor? Hur ska vi göra och vad ska vi göra för att locka Er som varit ensamma en längre period till möten med andra och aktivitet? Jag hoppas att vi kan ses så snart de är möjligt i enkla sammanhang, prata bort en stund med en glass eller en kopp kaffe. På Thapperska finns det även BRA möjlighet att ses ute – om det blir lite mer ljumt i luften. När värmen blir lit